Bara en katt
Jag har alltid gillat djur och allrahelst katter. I alla år har jag sagt att jag någongång i livet ska ha en katt. Inte förrän jag kom till Förslöv kände jag att jag hade bra förutsättningar att ta hand om ett djur. När jag dessutom blev utan jobb kände jag att det inte var något som hindrade.
Vi har nu vår andra katt, vår älskade Bonus. Vår förra katt Myssli fick vi ju tragiskt nog ta bort på hans 1-årsdag. Han hade en tumör på njuren och var i väldigt dåligt skick och gick därför inte att rädda. Stor sorg såklart! Tänker fortfarande på honom så ofta 💛
Nu är Bonus snart ett år och såklart mår jag jättedåligt över att inte heller han mår bra. Jag är livrädd att det ska gå illa även om oddsen ser bra ut för honom. De värden som var i botten hos Myssli är topp på Bonus så det känns betryggande. Mitt i all oro känner jag mig ganska trygg i att det kommer att gå bra. Men har man gått igenom det en gång innan så är man ändå rädd.
Många kan nog tycka att det "bara är en katt". Så lätt att säga när man aldrig haft djur. Man, eller i alla fall jag, fäster sig något oerhört! Jag älskade Myssli och nu Bonus av hela mitt hjärta! Det är verkligen en familjemedlem. Han ger mig så otroligt mycket och det känns som att vi kan läsa varandras tankar. Vi har ett eget sätt att kommunickera på helt enkelt. Han är ren healing för mig. Därför är han värd det bästa. Han ska ha det så gott som det bara går. Allt annat är uteslutet! Därför äter ovissheten upp mig. Vad är det som fattas honom? Förhoppningsvis får vi svaret idag.....Kanske är jag för känslig för att ha djur men det ger så otroligt mycket tillbaka och jag tror det gör mig till en bra djurägare i slutändan. Hellre bry sig för mycket än inte alls!
Tack Bonus för att du finns!
/Matte
